Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningsenligheten av det sällsamma äventyr han gladde
sig åt att få berätta för dem.
På huvudgatan mötte han el Jefe, som uppgav ett
högt rop då han fick se honom.
”Är det verkligen ni, senor Torres?” El Jefe
korsade sig andäktigt innan de tryckte varandras händer.
Den andres solida hull och ännu mera smutsen på
hans hand övertygade el Jefe om att det var en
levande varelse av kött och blod han hade framför sig.
Då blev el Jefe arg.
”Och här har jag betraktat er som död!” utropade
han. ”Den där carooshunden José Mancheno! Han
kom tillbaka och rapporterade att ni var död — död
och begraven ända till yttersta dagen i hjärtat av
Mayaberget.”
”Han är en narr, och jag är kanske den rikaste
mannen i Panama”, svarade Torres majestätiskt.
”Åtminstone har jag som de gamla hjältemodiga
conquis-tadorerna trotsat alla faror och trängt in till skatten.
Jag har sett den. Ja .. .”
Torres stack handen i byxfickan för att ta fram
den Drömmande damens stulna ädelstenar, men han
drog upp handen tom. Det fanns redan för många
nyfikna ögon på gatan som riktades på honom och
hans ömkliga tillstånd.
”Jag har mycket att säga er”, sade han till el Jefe,
”som inte gärna kan sägas nu. Jag har knackat på
de dödas dörrar och varit klädd i likens kläder. Och
jag har sällskapat med människor som varit döda i
fyra himdra år men ändå inte voro stoft, och jag har
sett dem drunkna för andra gången. Jag har gått
både över och igenom berg och brutit bröd med För-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
