Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
död, då han ramlade ner i den brunn under Chias
fotter som har grävts av dina förfäder, inte av mina.”
Åter hakade sig gubben fast vid honom och gnällde
om pengar att köpa dynamit för. Torres slängde
undan honom så häftigt att hans gamla ben vägrade
att tjänstgöra som vanligt och han ramlade omkull på
gatstenarna.
Rodriguez Fernandez’ bod var liten och smutsig och
innehöll knappast mer än en liten och smutsig monter
som stod på en liten och smutsig disk. Det hela var
betäckt av en hel generations damm. Ödlor och
kacker-lackor kilade på väggarna. Spindelvävar sutto i alla
hörn, och uppe i taket såg Torres något som kom
honom att hastigt ta ett steg åt sidan. Det var en sju
tums tusenfoting som han inte var angelägen att få
i huvudet eller bak i nacken mellan skjortan och
skinnet. Och då Fernandez själv kom smygande som
en stor spindel från någon inre vrå av det ovädrade
kyffet, liknade han en Shylock från Elisabeths tid —
fastän han var en smutsigare Shylock än till och med
Elisabethtidens teaterpublik kunde ha stått ut med.
Juveleraren fjäskade för Torres och gjorde sig med
sin spräckta falsett så ödmjuk som stoftet under hans
fötter. Torres upptog ur fickan några av de juveler
han stulit ur drottningens kista, valde ut den minsta
och räckte den till juveleraren, sedan han stoppat de
andra tillbaka i fickan.
”Jag är en fattig man”, skrockade han, medan
Torres ej kunde undgå att se hur noga han granskade
ädelstenen.
Han slängde den på monterns lock som en värdelös
315
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
