Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett skedblad löksoppa, förutom mitt morgonkaffe och
en liten skorpa..
”1 Guds namn, gamle narr, vad vill ni ge?”
dundrade Torres.
”Fem hundra dollars — men jag tvivlar på att jag
kommer att förtjäna något på det.”
”Guld?”
”Nej, mexikanska”, svarade han och skar sålunda
anbudet midt i tu. ”Naturligtvis mexdollars, jag
betalar alltid i mexdollars.”
Trots sin förtjusning över ett så högt pris för en
så liten ädelsten spelade Torres otålig och ville ta
tillbaka juvelen. Men den gamle mannen sköt undan
hans hand och ville ogärna gå miste om vinsten.
”Vi äro gamla vänner”, skrockade han gällt. ”Jag
såg er redan då ni kom som pojke från Boca del
Toros till San Antonio. Och efter vi äro gamla
vänner, så låt oss säga: guld.”
Torres fick ett dunkelt men säkert begrepp om det
oerhörda värdet av drottningens skatt, som de
Förlorade själarna i avlägsna tider hade rövat från dess
gömställe i Mayaberget.
”Det är bra”, sade Torres och bemäktigade sig
stenen med en snabb rörelse. ”Den tillhör en av mina
vänner. Han ville låna pengar av mig på den. Nu
kan jag låna honom ända till fem hundra gulddollars
på den, tack vare er upplysning. Och jag skall med
nöje bjuda er på ett glas nästa gång vi träffas på
kaféet — ja, så många glas ni tål — av det tunna,
röda, hälsosamma vinet.”
Och då Torres lämnade boden, utan att på minsta
sätt söka dölja sitt förakt för juden som han hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
