Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ten att sälja hemligheter. Hemligheter ä inte skodon
eller mahognyvirke. En omtalad hemlighet är bara
en viskning i luften. Den kommer och går. Den är
borta. Den är ett spöke. Vem har sett den? Skodon
och mahognyvirke kan man ta igen. Men man kan
aldrig ta igen en hemlighet sedan man har släppt ut
den.”
”Vi tala om spöken, ni och jag”, sade Yi Poon lugnt.
”Och spökena ä försvunna. Jag har inte talat om
någon hemlighet för er. Ni har drömt en dröm. Då
ni berättar den för människor de ska säga vem
talade om den. Och ni säga: Yi Poon. Men Yi Poon
säga: nej. Och de säga: Spöken! och skratta åt
er.”
Yi Poon, som förstod att den andra dragit det
kortaste strået gentemot hans slughet, gjorde med flit
en paus.
”Vi ha talat viskningar”, fortfor han sedan. ”Ni
talar sant när ni säga viskningar äro spöken. Då
jag säljer hemligheter jag inte säljer spöken. Jag
säljer skodon. Jag säljer mahogny virke. Vad jag
säljer är mina bevis. De ä solida. De väga tungt i
vågskål. De ä inlagda i papper, lagligt papper,
protokollpapper. Några kan ni bita med tänderna och bita
av er tänderna på. Ty viskningarna ä redan borta
som morgondimma. Jag har bevis. Ni skall betala
mig sex hundra dollars guld för bevisen, annars ska
människor skratta åt er för att ni lånat ert öra åt
spöken.”
”Mycket sant”, kapitulerade Torres, övertygad. ”Ge
mig bevisen så att jag kan få bita i dem.”
”Betala mig sex hundra guld.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
