Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Domen avkunnas i morgon bittida. — Nästa mål.”
Domaren beredde sig till ännu en lur, då han såg
Torres och el Jefe träda in i salen. En glimt i el
Jefes öga kom honom att ändra tankar, och han
upplöste helt tvärt sessionen för dagen.
”Jag har varit hos Rodriguez Fernandez”,
förklarade el Jefe fem minuter därefter, sedan domssalen
utrymts. ”Han säger att det är en oslipad ädelsten
och att mycket går bort i slipningen, men han vill i
alla fall ge fem hundra dollars i guld för den. Visa
den för domaren, senor Torres, och även de andra,
större.”
Och Torres började ljuga. Han måste ljuga, ty
han kunde ej tillstå skammen att Solanos och
Morgans hade tagit juvelerna ifrån honom, då de kastade
ut honom från haciendan. Och han ljög så
övertygande att även el Jefe blev övertygad, och domaren
trodde på allt vad el Jefe ville att han skulle tro,
utom beträffande likörmärken. Huvudsumman av
den massa detaljer Torres lade fram var att han
varit så säker på att juveleraren undervärderat
ädelstenen, att han hade skickat juvelerna med särskilt bud
till sin agent i Colon med tillsägelse att de skulle
sändas till Tiffany i Newyork till värdering i och för
blivande försäljning.
Då de lämnade domssalen och gingo utför
trappstegen mellan pelare som buro spår efter kulor
under föregående revolutioner, sade el Jefe:
”Och efter vi behöva lagens sköld som skydd för
vårt sökande efter de där ädelstenarna och vi,
framför allt, bägge hålla mycket av vår gode vän domaren,
ska vi låta honom få en liten andel av vad vi komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
