Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
voro rika och framstående personer. Att Torres
mördat en av dem var sannerligen en dyrbar hemlighet.
”As! Svin! Smutsiga djur!” Torres knöt
händerna i raseri. ”Det är tacken för att jag är
beskedlig mot er! Om er tunga babblar ett enda ord
skickar jag er till San Juan. Ni vet vad det betyder. Ni
skall inte allenast drömma om döden, utan ni skall i
vaket tillstånd aldrig ett ögonblick vara fri från
skräcken att tänka på gamarna som snart ska hacka på edra
ben. Och det finns intet brännvin i San Juan. Det
finns aldrig brännvin i San Juan för dem jag skickar
dit. Alltså —? Ja, jag tänkte väl det. Ni väntar
i fjorton dar tills tiden är inne för mig att ge er
pengar. Om ni inte väntar kommer ni aldrig mer alt
få smaka brännvin förr än ni hamnar i gamarnas
mage.”
Torres svängde sig om på klacken och gick. Yi
Poon såg honom och hans båda följeslagare gå utför
gatan, kilade sedan rundt pelaren och fann den gamle
peonen halvt avsvimmad, utom sig över att inte ha
fått något brännvin, stönande och jämrande; han
skälvde i hela kroppen som ett djur i dödskamp, och
hans fingrar plockade på klädespaltorna som för aft
befria dem från ohyra. Yi Poon slog sig ner
bredvid honom, och nu var det hans tur att tala. Han
tog upp guld- och silvermynt ur fickan och började
räkna dem så att de klingade helt förföriskt och hos
den virrige peonen väckte föreställningen om porlande
brännvinsfloder.
”Vi äro kloka, vi två”, sade Yi Poon och slamrade
med mynten, medan peonen gnällde och jämrade sig
efter de få centavos som erfordrades till ett glas bränn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
