Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han förde henne ej långt bort. I skydd av
småskogen öppnade han buntarna och stoppade alla
fickor fulla med dynamitstänger, en ask med tändsats
och en rulle stubintråd. Med en saknadens blick på
den återstående dynamiten, som han gärna skulle ha
velat antända, fastän han icke vågade det, tog han
i tu med den reträttlinje han skulle följa om han
lyckades snappa bort Leoncia från hennes vaktare.
Liksom Francis vid ett föregående tillfälle hade bestrött
vägen med silverdollars, späckade Henry den nu med
dynamit.
I tre timmar smög Henry sig omkring lägret i
Guds fotspår, innan han kom i tillfälle att upplysa
Leoncia om sin därvaro, och det gick ytterligare två
dyrbara timmar innan hon fick tillfälle att smyga sig
till honom. Det skulle ej ha varit så illa om inte
hennes flykt nästan genast upptäckts och om icke
gendarmerna och Torres’ övriga beridna trupp ganska
snart hunnit upp flyktingarna, som gingo till fots.
Då Henry drog ner Leoncia bredvid sig bakom en
skyddande klippa och beredde sig att skjuta,
protesterade hon.
”Vi ha inga utsikter, Henry”, sade hon. ”De äro
för många. Om du slåss blir du dödad. Och hur går
det sedan med mig? Det är bättre att du ger dig av
och skaffar hjälp och låter mig bli fånge igen, hellre
än att du dör och jag i alla fall blir tagen.”
Men han skakade på huvudet.
”Vi ska inte bli tagna, kära syster. Lita på mig och
var på din vakt. Här komma de nu. Pass på!”
Ridande på hästar eller packåsnor — vad de i bråds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
