Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vade han sig in i den och bort från de dödande
solstrålarna. Svalkan och mörkret kändes som en
lättnad, men hans glädje och reaktionen efter vad han
hade utstått påverkade honom så starkt att han
svimmade för tredje gången.
Då han vaknade till sans mumlade hian med
svartnade och svullna läppar några halvt vanvettiga ord av
tacksamhet och kröp framåt gången. Han måste
krypa, ty den var så låg att en dvärg ej kunnat stå
rak där. Det var ett benhus. Ben knarrade och fölla
sönder under hans händer och knän, och han tyckte
att hans knän höllo på att nötas ut ända in till benet.
Efter hundra fot såg han den första glimten av
dagsljus. Men ju mera han närmade sig friheten, desto
långsammare arbetade han sig fram, ty nu hade
utmattningens sista stadium kommit över honom. Han
visste att det icke berodde på kroppslig trötthet eller
hrist på föda, utan på törst. Vatten, en klunk vatten,
det var allt vad han behövde för att bli stark igen.
Men det fanns intet vatten.
Men dagsljuset blev nu starkare och kom närmare.
Han märkte mot slutet att gångens golv sluttade
nedåt i drygt trettio graders vinkel. Det gjorde vägen
lättare. Hans egen tyngdkraft hjälpte till, då hans
krafter sveko. Helt nära ljuskällan träffade han på
en ännu större mängd av ben. Men dem brydde han
sig icke om, de hade blivit en gammal historia, och
han hade blivit alldeles för utmattad för att fästa sig
vid dem.
Med skumma ögon och domnande känsel i
fingrarna upptäckte han att gången drog sig tillsammans
både lodrätt och vågrätt. Sluttande nedåt i trettio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
