Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Han står redan i piur ret ända upp till ögonen. Då
jag ramlar ramlar han. Och Dave Donaldson måste
hädanefter leva på ungefär hundrasextio i månaden.
Vad Chris Westhouse beträffar måste han filma för
att kunna leva. Han hade alltid teateranlag, och jag
har hört att han har ett idealiskt filmansikte.”
”Och så Charley Tippery”, föreslog Bascom,
fastän det var tydligt att han ej hade något hopp
därvidlag.
”Ja”, sade Francis lika hopplöst. ”Det är bara
det ledsamma med honom, att hans far ännu lever.”
”Den gamle .stofilen har aldrig i sitt liv haft ett
spekulationspapper i sin hand”, ifyllde Bascom. ”Han
kan vilket ögonblick som helst lägga upp miljoner. Ja,
det är ju otur att han lever ännu.”
”Charley skulle nog kunna övertala honom att göra
det, om det inte vore så illa ställt för mig i ett
avseende.”
”Att ni inte har några säkerheter kvar?”
Francis nickade.
”Tror ni att gubben släpper ifrån sig en dollar utan
säkerhet?”
Francis hoppades emellertid träffa Charley Tippery
på hans kontor vid middagstiden och skickade därför
in sitt kort. Tipperyaffären var den största av alla
som handlade med juveler i Newyork. Inte allenast
det. Den ansågs för den förnämsta i världen. Den
gamle Tippery hade lagt ner mera pengar i den stora
diamanttrusten än till och med de bäst underrättade
visste av.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
