Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Men det var före min tid. Jag har bara hört talas
om den. Sjung ut. Berätta vad ni vet.”
”Det är en för lång historia, men låt mig varna er.
Om ni träffar Regan så lägg inte edra kort på
bordet. Låt honom spela ut först, och om han gör er ett
anbud, så låt honom göra det utan att ni ber honom
om det. Jag har kanske alldeles orätt, men det
skadar er inte om ni gömmer edra kort och låter honom
spela först.”
Efter en halvtimme var Francis på tu man hand
med Regan, och faran var så överhängande att han
betvingade sin naturliga impuls, erinrade sig Bascoms
föreskrifter och talade helt sorglöst om
affärsställningen. Han till och med skröt.
”En duktig kallsup, inte sant?” började Regan.
”Å, inte värre än att jag ännu har munnen över
vattnet”, svarade Francis i lätt ton. ”Ännu kan jag
andas, och det dröjer länge innan jag börjar svälja.”
Regan svarade ej genast. I stället granskade han
noga de sista börstelegrammen.
”Ni slungar i alla fall ut väldiga massor av
Tam-pico.”
”Man slåss om dem”, svarade Francis, och för första
gången började han misstänka att Bascom kunde ha
rätt. ”Jag tvingar de andra att svälja.”
”Ni har väl märkt att Tampicoaktierna falla pä
samma gång som de ha en strykande åtgång. Det är
ju ett egendomligt fenomen.”
”Under en baissekampanj förekomma alla slags
egendomliga fenomen”, bluffade Francis med
snusförnuftig min. ”Och då de ha sväljt tillräckligt av
mina aktier ä’ de mogna för ett kräkpulver. Vissa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
