Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Varför tror ni att jag har haft det där hängande
på väggen i alla dessa år?” frågade han.
Francis nickade, som om den enda förklaringen vore
deras gamla beprövade vänskap.
”Gissa en gång till”, sade Regan med ett bistert
leende.
Francis skakade villrådig på huvudet.
”För att jag aldrig skulle glömma honom”, fortfor
Vargen. ”Och aldrig ett ögonblick i vaket tillstånd
har jag glömt honom. Kommer ni ihåg Cosmopolitari
Railwaysaffären? Där drog gamle R. H. M. mig
vid näsan och det så att det förslog. Men han var
för slug för att någonsin låta mig ta revansch. Där
har nu hans porträtt hängt, och jag har suttit här och
väntat. Och nu är tiden inne.”
”Ni menar —?” sade Francis lugnt.
”Ja, just det”, fnös Regan. ”Jag har väntat och
arbetat för den här dagen, och nu är den kommen.
Jag har i alla fall fått valpen dit jag vill.” Han
betraktade porträttet med skadeglad min. ”Och om inte
gubben nu vänder sig i graven...”
Francis reste sig och såg nyfiket på sin fiende.
”Nej”, sade han liksom för sig själv, ”det är det
inte värdt.”
”Vad är det som det inte är värdt?” frågade den
andre, plötsligt misstänksam.
”Att klå upp er”, lydde det kalla svaret. ”Jag
kunde döda er med mina händer på fem minuter. Ni
är ingen Varg. Ni är bara en lömsk hundracka, den
del av er som inte bara är ett stinkdjur. Man har sagt
mig att jag borde vänta mig detta av er, men jag
trodde dem inte och gick hit för att se. De hade rätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
