Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
joner huserade kanske deras medbrottslingar hejdlöst
i husets övervåning. Kappsäcken var kanhända fylld
med dynamit.
”Se här!”
Med en snabb rörelse hade Henry huggit honom
i kragen då han vände sig om för att ta till flykten.
Med sin andra hand lyfte Henry upp locket och
blottade en massa oslipade ädelstenar. Parker visade
tydligt att han var överväldigad, ehuru Henry ej kunde
gissa sig till arten av hans sinnesrörelse.
”Jag trodde nog att jag skulle övertyga er”, sade
Henry belåten. ”Var nu en snäll gosse och ge mig
hans nummer.”
”Var så god och sitt ner, sir . .. och madame”, sade
Parker med artiga bugningar och ett lyckat försök att
behärska sig ”Var så goda och sitt ner. I mr
Morgans sängkammare har jag det där numret, som han
gav mig i morse, då jag hjälpte honom att klä sig.
Jag skall genast gå efter det. Var så goda och sitt
ner så länge.”
Då Parker väl kommit ut från biblioteket blev han
genast tilltagsen och klartänkande. Han ställde en
betjänt på vakt vid farstudörren och en vid
biblio-teksdörren. Flera andra tjänare skickade han att
re-kognoscera i övervåningen och möjligen överraska
medbrottslingar. Själv ringde han på hovmästarens
telefon upp närmaste polisstation.
”Ja, sir”, svarade han jourhavande kommissarien.
”Det är antingen ett par galningar eller brottslingar.
Skicka genast en polisvagn. Jag vet ännu inte vilka
förfärliga brott som ha begåtts här i huset. . .”
Under tiden hade den betjänt, som vaktade
farstudörren, med synbar lättnad släppt in Charley Tippery,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
