Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Hur mycket har ni?” frågade Henry.
”Aderton hundra tusen — än ni då?”
”Se själv”, sade Henry och pekade på den öppna
kappsäcken, omedveten om att han talade med
ättlingen av en familj av juvelexperter.
En hastig granskning av ett dussin ädelstenar
upptagna på måfå och en ännu hastigare blick på
kvantiteten framkallade ett häpet uttryck i Charley Tipperys
ansikte.
”De ä värda miljoner! Miljoner!” utropade han.
”Vad ämnar ni göra med dem?”
”Sälja dem för att hjälpa Francis ur klämman”,
svarade Henry. ”De äro säkerhet för hur mycket som
helst, inte sant?”
”Lås kappsäcken medan jag telefonerar”, sade
Charley Tippery. ”Jag vill ha tag i min far innan han
ger sig av hemifrån”, förklarade han över axeln,
medan han väntade på svar. ”Det är bara fem minuters
väg härifrån.”
Just som han avslutade det korta samtalet med sin
far, inträdde Parker åtföljd av poliskommissarien och
två konstaplar.
”Där är bandet, herr kommissarie. .. arrestera
dem”, sade Parker. ”Å, jag ber om ursäkt, mr
Tippery. Inte er naturligtvis. Bara de andra två. Jag
vet inte i vad egenskap de ska häktas... dårar
kanske, om inte ännu värre, vilket är troligast.”
”Hur står det till, mr Tippery?” hälsade
kommissarien artigt.
”Ni arresterar ingen”, smålog Charley Tippery. ”Ni
kan skicka arrestvagnen tillbaka till stationen. Jag
skall göra upp saken med polismästaren. Ni måste
följa med mig och kappsäcken och de här misstänkta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
