- Project Runeberg -  Afgrundens folk /
11

(1916) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Huru jag kom dit

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Hör ni inte?» dundrade jag. »Kör mig ned till East
End, och det genast!»

Det syntes tydligt, att han ingenting begrep, men
han drog hufvudet tillbaka och satte brummande hästen
i gång.

Ingenstädes på Londons gator kan man undgå att få
se den eländigaste fattigdom, emedan man fem minuters
väg och snart sagdt hvilken punkt som helst träffar på
någon usel gata ;men den trakt, där jag nu färdades fram,
var ett enda oändligt fattigkvarter. På gatorna vimlade
en helt olika befolkning, småväxt och med eländigt och
öldränkt utsende. Vi åkte miltals framåt mellan tegel
och smuts, och vid hvarenda tvärgata eller gränd hade
man samma långsträckta utsikt öfver teget och uselhet.
Här och där såg man en drucken man eller kvinna, och
luften genljöd af käbbel och gräl. På ett salutorg såg
jag stapplande gamla gubbar och gummor leta bland
affall, som kastats i smutsen, efter rutten potatis, bönor och
andra grönsaker, medan barnen skockade sig likt flugor
omkring en hög ruttnande frukt, körde ned armarna ända
till axeln i den jäsande massan, och drogo fram bitar, som
endast voro delvis angripna, hvilka de genast förtärde.

Under hela färden mötte jag icke en enda hyrvagn,
och det syntes, att den hvari jag åkte måste förefalla
barnen som en uppenbarelse från en annan, bättre värld,
emedan de sprungo långa stycken bredvid och efter den.
Så långt jag kunde se syntes ingenting annat än
husväggar af tegel, smutsig stenläggning och en skrikande
och grälande folkström. För första gången i mitt lif
kände jag mig gripen af fruktan för »den stora massan». Det
var som då man känner fruktan för hafvet — och de eländiga
hoparna, som strömmade fram gata efter gata,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 7 20:52:21 2017 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljafgrund/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free