- Project Runeberg -  Afgrundens folk /
16

(1916) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Huru jag kom dit

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som nästan hade hål på armbågarna, var ett kännemärke
och ett insegel på min klass, hvilken också var deras.
Den gjorde mig till deras jämlike, och i stället för den
krypande och alltför vördnadsfulla uppmärksamhet, man
hittills hade visat mig, bemöttes jag nu med kamratlik
förtrolighet. Männen i korderojkläder och smutsig
halsduk kallade mig icke längre »sir» eller »guvernor». Nu
fick jag i stället heta »kamrat» — ett vackert och
hjärtligt tilltalsord, som har både klang och värme och
munterhet, hvilket »guvernor» alls icke har. Denna titel påminner
om herravälde och makt och hög myndighet — en tribut af
den som står lågt till den som står högt, afgifven i
förhoppning att den sistnämnde skall öppna sin börs och
lätta på dess vikt — hvilket med andra ord vill säga, att
den innebär en bön om allmosa.

Detta kommer mig att tänka på en förnöjelse, som jag
erfor i mina trasor, och som eljest aldrig kommer en
amerikan till del utomlands. Den som reser från
Förenta staterna till Europa och icke är en Krösus, finner sig
hastigt bragt till ett kroniskt tillstånd af själfmedveten
snålhet på grund af de horder af lismande roffare, som
trampa honom i hälarna från morgon till kväll och länsa
hans plånbok på ett sätt, som bringar »ränta på ränta»
på skam.

Då jag nu var klädd i trasor, undslapp jag pestplågan
att ge drickspengar och ansågs för en jämlike af dem
som voro klädda som jag. Ja, innan dagen var slut hade
jag börjat ta revanche och sade tacksamt: »Jag tackar,
sir!» till en herre, som släppte en penny i min ifrigt
framsträckta hand, sedan jag hade hållit hans häst en stund.

Jag upptäckte emellertid, att äfven andra förändringar
hade inträdt i och med mitt ombyte af dräkt. Då jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:42:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljafgrund/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free