- Project Runeberg -  Afgrundens folk /
21

(1916) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Johnny Upright

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

renlighet ännu existerade. På en sådan plats kunde jag äfven
få min post, göra mina anteckningar och då och då i en
annan dräkt göra en afstickare till civilisationen.

Men detta medförde en svårighet. En bostad, där
jag kunde veta mina tillhörigheter i säkert förvar, förutsatte
en värdinna, hvilken kunde fatta misstankar mot en
gentleman, som förde ett dubbelt lif — då däremot en värdinna,
som icke bråkade sin hjärna med sina hyresgästers
lefnadssätt, skulle kunna hyra ut rum, där mina
tillhörigheter icke vore i säkerhet . Mitt besök hos Johnny Upright
hade till ändamål att få denna kvistiga fråga löst. En
detektiv, som i mer än trettio år hade oafbrutet
tjänstgjort i East End, och som vidt och bredt var bekant
under det namn, hvilket en dömd brottsling från dockorna
hade gifvit honom, måste ju vara den rätte mannen att
söka upp en hederlig värdinna åt mig och förmå henne
att sofva helt lugnt, oaktadt det besynnerliga kommande
och gående, hvartill jag kunde komma att göra mig
skyldig.

Hans bägge döttrar kommo före honom hem från
kyrkan — och de voro ett par riktigt täcka flickor i sina
söndagsdräkter, ägde den fina och spröda täckhet, som
är karaktäristisk för helt unga flickor i London, men som
endast är ett löfte för obestämd tid och oftast försvinner
lika hastigt som färgerna på en aftonhimmel.

De betraktade mig med oförställd nyfikenhet, som
om jag vore ett slags underligt djur, hvarefter de helt
och hållet ignorerade mig under min återstående väntetid.
Men så kom Johnny Upright hem, och jag kallades en
trappa upp för att få tala med honom.

»Tala högt!» afbröt han mig genast. »Jag är
förskräckligt förkyld och har därför svårt att höra.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:42:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljafgrund/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free