- Project Runeberg -  Afgrundens folk /
22

(1916) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Johnny Upright

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


O, I vördiga skuggor af Gamle Sleuth och Sherlock
Holmes! Jag undrade genast hvar den medhjälpare
kunde vara stationerad, som hade i uppdrag att
anteckna hvarje meddelande jag nu skulle göra med höjd
röst. Och ända till den dag i dag är — huru mycket jag
än har sett af Johnny Upright och huru mycket jag
har grubblat öfver saken — har jag aldrig varit i stånd att
komma på det klara med om han verkligen var
förkyld eller ej, och om han hade någon medhjälpare i
rummet näst intill. Men en sak är jag fullkomligt säker på
och det är, att fastän jag ärligt berättade alla fakta rörande
mig och mitt företag, sade han ingenting alls därom förrän
dagen därpå, då jag begaf mig till honom i en städad
kostym och åkande i hyrvagn. Då var hans hälsning hjärtlig
nog, och jag blef bjuden att följa honom ned i
matrummet för att dricka té med familjen.

»Vi ä’ mycket anspråkslösa här», sade han, »alls inte
begifna på frosseri, och ni måste ta oss för hvad vi ä’ i
vår enkelhet.»

De bägge flickorna rodnade och sågo helt förvirrade
ut, då de hälsade på mig, och fadern gjorde icke saken
lättare för dem.

»Hahaha!» skrattade han högljudt och slog sin flata
hand mot bordet, så att fat och koppar skrällde.
»Flickorna trodde i går, att ni hade kommit för att be om en
bit bröd! Hahaha! Hohoho!»

Men detta förnekades af dem bägge med ovilja, med
uppbragta blickar och brottsligt rodnande kinder, som
om det skulle utgöra ett viktigt drag af verklig förfining
att kunna se på en man i trasor, att han alls inte behöfde
gå klädd i lump.

Och medan jag satt där och åt bröd och marmelad,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:42:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljafgrund/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free