- Project Runeberg -  Afgrundens folk /
31

(1916) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Min första bekantskap

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

obegränsad luft för tusen sådana städer som London. Och
här var nu en man, en stadig och pålitlig man, som aldrig
försummade sitt arbete för en enda kväll, ärlig och
måttlig, delande rum med två andra, för hvilket han
betalade två och en half dollar i månaden — och
erfarenheten hade lärt honom, att detta var det bästa han kunde
göra! Och här stod jag — på grund af de tio shillings, jag
hade i fickan, färdig att gå in i hans rum i mina trasor
och ta den tredje bädden i besittning. Människosjälen
älskar alltid ensamhet, men den måste längta därefter
i dubbelt mått emellanåt, då det finns tre sofplatser i
ett rum och tillfälliga gäster med tio shillings i fickan
bli mottagna där.

»Hur länge har ni bott här?» frågade jag.

»Tretton år, sir. Ni skall få se, att ni tycker om
rummet.»

Medan hon sade detta, gick hon med tunga och
släpande steg omkring i det lilla köket, där hon lagade
maten åt sina hyresgäster, som också »åto hos henne». Då
jag först kom in, var hon ifrigt upptagen af arbete,
och hon upphörde icke därmed under vårt samtal. Hon
var utan tvifvel en arbetsam kvinna. »Uppe klockan half
sex» — »i säng så sent som möjligt» — »arbetade tills hon
kunde stupa af trötthet» — och detta i tretton år.
Vinsten däraf var gråa hår, dåliga kläder, lutande axlar,
vårdslös hållning och ett arbete i oändlighet i en ruskig
och illaluktande lokal, som vette åt en gränd med tio fots
bredd i närheten af en vattensamling, som allra minst
sagdt var ful och vämjelig.

»Ni kommer kanske in igen för att se på rummet?»
frågade hon förväntansfullt, då jag gick ut genom dörren.

Och då jag vände mig om och såg på henne, insåg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 7 20:52:21 2017 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljafgrund/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free