- Project Runeberg -  Afgrundens folk /
45

(1916) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Vid randen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

öde afgjordt. De hade förlorat allt fäste för både händer
och fötter och voro på väg ned i afgrunden. Och
döttrarna? Med ett dylikt lefnadssätt, försvagade genom
kronisk brist på näring och utsugna såväl i fråga om
psykisk och moralisk som fysisk kraft — hvilken utsikt fanns
det för dem att kräla sig upp och ut ur afgrunden, mot
hvilken de voro på väg redan vid sin födelse?

Medan jag skrifver detta, har luften under en hel
timmes tid genljudit af det ohyggliga tjutet och skränet
från ett vildt och ursinnigt slagsmål inne på gården, som
låg bakom min. Då detta oväsen först började, trodde jag
att det var hundar som skällde och morrade ursinnigt
mot hvarandra, och det dröjde en god stund innan jag
kunde fatta, att det var mänskliga varelser, och därtill
kvinnor, som kunde åstadkomma ett så gräsligt väsen.

Druckna kvinnor i träta och slagsmål! Detta är icke
behagligt att tänka sig; men det är bra mycket värre att
höra. Så här ungefär ljöd det för mina öron:

Först ett oredigt babblande med gällaste röster af
en hel mängd kvinnor på en gång; så ett afstillande,
hvarunder man hörde ett barns gråt och en ung flickas
ängsligt bedjande röst; sedan höjer en kvinna sin skarpa
kraxande stämma. »Ni slog mej! Joho — ni slog mej!»
Och så — börjar det ursinniga tumultet på nytt.

Fönstren på husens baksida vetta utåt stridsplatsen
och äro fulla af förtjusta åskådare. Ljudet af slag jämte
svordomar, som komma blodet att stelna i ens ådror, nå
mitt öra. Men jag kan lyckligtvis icke se de stridande.

Ett nytt afstillande. »Låt bli ungen där!» Ett barn,
som tydligen ej är mer än några år, gallskriker i
förskräckelse. »Vill du tiga!» upprepas ihärdigt minst tjugu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:42:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljafgrund/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free