- Project Runeberg -  Afgrundens folk /
65

(1916) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Åkaren och grofsnickaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Icke så med dessa hemlösa, som voro på väg till
Poplar med mig — och det finns trettiofemtusen sådana,
män och kvinnor, ute i London denna natt. Bäst att ni
icke kommer ihåg detta, då ni går till sängs; om ni är så
känslig som ni borde vara, skulle det kunna hända, att ni
icke kunde sofva så godt som vanligt. Men hvad det vill
säga för gamla människor på sextio, sjuttio och åttio
år, svältfödda och utan både kött och blod, att se
morgonen gry utan något hopp om förfriskande och stappla
fram sin dag under ett feberaktigt sökande efter
brödkanter, under det att den obarmhärtiga natten återigen nalkas
— och att fortfara på detta sätt i fem nätter och dagar
— ack, ni goda, känsliga människor, fulla af kött och
blod, huru skulle ni någonsin förstå detta?

Jag gick uppåt Mile End Road mellan åkaren och
snickaren. Mile End Road är en bred gata, som skär
midt igenom det östra London, och där voro säkert
tiotusentals människor i rörelse. Jag nämner detta för att
ni skall till fullo uppfatta, hvad jag nu ämnar beskrifva.
Vi vandrade, som sagdt, framåt, och då de bägge andra
blefvo bittra till sinnes och svuro öfver England, svor
också jag — svor som en amerikansk kringstrykare
skulle göra, om han kommit till ett främmande
förskräckligt land. Och jag försökte leda dem till den tron,
hvilket också lyckades, att jag var en »sjöfarare», som
hade förstört mina pängar på ett vildt lefnadssätt,
förlorat mina kläder — ingalunda ovanligt för sjömän i
land — och var på tillfällig »dekadans», medan jag såg
mig om efter ny hyra. Detta förklarade också min
okunnighet angående Englands seder och bruk i allmänhet
och tillfälliga härbergen i synnerhet, jämte min
nyfikenhet rörande dessa inrättningar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 7 20:52:21 2017 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljafgrund/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free