- Project Runeberg -  Afgrundens folk /
70

(1916) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Åkaren och grofsnickaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ni fyra skålpund dref, eller också får ni sopa och skura,
eller också krossa tio eller elfva centner sten. Jag
behöfver inte krossa sten, för jag är öfver sextio år, ser ni.
Men ni får nog göra det. Ni är ung och stark.»

»Det jag inte tycker om är att bli instängd i en håla
och repa dref», brummade åkaren. »Det är alldeles
som att sitta i fängelse.»

»Men om ni nu, efter att ha sofvit där under natten,
skulle vägra att repa dref, eller krossa sten, eller göra
något arbete alls?» sade jag.

»Det skulle ni minsann inte göra om igen, för de
skulle allt sätta fötter under er», svarade snickaren. »Det
vill jag inte råda er att försöka, min gosse. — Nå, sedan
kommer middagen», fortsatte han. »Åtta uns bröd,
halftannat uns ost och kallt vatten. Se’n slutar ni ert beting
och får kvällsmat, lika som förut, tre kvart skilly och
sex uns bröd. Så i säng klockan sex, och nästa morgon
är ni fri igen, förutsatt att ni har slutat ert tillmätta
arbete.»

Vi hade nu för länge sedan lämnat Mile End Road,
och sedan vi hade passerat ett dystert kaos af smala och
krokiga gator, kommo vi till Poplars arbetshus. På en låg
stenmur bredde vi ut våra näsdukar, och hvar och en
knöt in all sin världsliga egendom, förutom
»tobakssmulan», som gömdes innanför strumpan. Och just som den
sista skymten af ljus bleknade bort från den smutsgråa
himmelen, medan det blåste skarpt och kallt, stannade vi
utanför arbetshusets dörr med våra små ömkliga knyten
i händerna — en grupp af hjälplösa stackare.

Tre unga arbeterskor gingo förbi, och en af dem
gaf mig ett medlidsamt ögonkast. Jag följde henne med
ögonen då hon gick, och hon såg sig om på mig med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 7 20:52:21 2017 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljafgrund/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free