- Project Runeberg -  Afgrundens folk /
74

(1916) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Åkaren och grofsnickaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Ett utomordentligt té det här», sade snickaren.

De drucko väl var sin half kanna, och jag försäkrar,
att det var bara slask. Det hade mindre likhet med
ordentligt té, än lageröl har med champagne. Ja, det var
så godt som bara vatten, hade ingen likhet med té.

Det var egendomligt att ge akt på den verkan, som
födan utöfvade på dem. I början voro de melankoliska
och talade om åtskilliga gånger, då de hade funderat på
själfmord. Det var knappt en vecka sedan åkaren hade
stått på en bro och stirrat ned i vattnet och funderat på
den saken. Vatten var en dålig utväg, förklarade nu
snickaren med hetta. Där skulle man bara sprattla och sträfva
för att komma upp igen, det visste han. Då var en kula
bra mycket »behändigare», men hur i all världen skulle
man komma öfver en revolver. Det var knuten.

När det heta téet hadc värmt upp dem, blefvo de
gladare och talade mera om sig själfva. Åkaren hade begraft
både hustru och barn, utom en enda son, som växte upp
och hjälpte honom med hans lilla affär. Men så kom
olyckan. Sonen dog vid trettioett års ålder i kopporna.
Knappt var den sorgliga händelsen öfver, förrän fadern
fick en febersjukdom och kom på sjukhus, där han låg
i tre månader. Sedan var det slut med honom. Han kom
ut som en svag och kraftlös stackare, han hade icke
längre en kraftig son till hjälp, hans lilla affär hade gått
öfverända, och han ägde icke en farthing. Olyckan
hade kommit och allt var förbi. Ingen möjlighet för en
gammal man all kunna börja på nytt. Alla hans vänner
voro fattiga och ur stånd att hjälpa. Han hade försökt att
få arbete, när läktarna uppfördes för den första
kröningsparaden. »Och jag vardt ordentligt sjuk af att höra deras:
’Nej! Nej! Nej !’ Det ringde för mina öron om nätterna,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 7 20:52:21 2017 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljafgrund/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free