- Project Runeberg -  Afgrundens folk /
81

(1916) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. I härberget

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— svuro till och med öfver sin dumhet att ha rest
därifrån. England hade blifvit ett fängelse för dem, och de
hade intet hopp att någonsin bli fria igen. Det var
omöjligt för dem att kunna ge sig af. De kunde hvarken
skrapa ihop pängar till öfverfarten eller få tillfälle att
betala den med arbete. Landet var för fullt af stackars
uslingar, som sökte den utvägen.

Jag var nu naturligtvis återigen »sjöfararen, som hade
blifvit af med både kläder och pängar», och alla
beklagade mig och gåfvo mig mycket sunda råd. I
sammanfattning lydde de ungefär så: Jag skulle hålla mig ifrån allt
hvad spejkar hette. Där hade jag ingenting att vinna.
Ge mig af till kusten och anstränga mig till det yttersta
för att slutligen komma ombord på ett fartyg. Skaffa
mig arbete, om möjligt, och skrapa ihop ett pund eller
så, hvarmed jag kunde muta någon steward eller
understyrman att ge mig tillfälle att arbeta för öfverfarten. De
afundades mig min ungdom och styrka, emedan dessa
förmåner förr eller senare skulle förhjälpa mig ur landet.
Det var förmåner, som de icke längre ägde. Ålder och
slit och släp hade brutit dem, och för dem »var leken
slut».

Där fanns emellertid en, som ännu var ung, och
jag är öfvertygad om, att han till sist skall lyckas i sin
sträfvan. Han hade som helt ung gifvit sig af till
Förenta staterna, och under fjorton års vistelse där hade
han aldrig varit utan arbete längre än i tolf timmar. Han
hade sparat ihop sin förtjänst, blifvit rätt förmögen och
vände om till sitt hemland. Nu stod han i kön utanför
spejken.

De sista två åren, berättade hon för mig, hade han
arbetat som kock. Hans arbetstid hade varit från sju

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:42:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljafgrund/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free