- Project Runeberg -  Afgrundens folk /
82

(1916) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. I härberget

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på morgonen till half elfva på kvällen, och på lördagarna
till half ett på natten — således nittiofem timmar i
veckan, för hvilket arbete han hade haft tjugu shillings,
eller fem dollars, i lön.

»Men det ihärdiga arbetet och den långa arbetstiden
höll på att ta lifvet af mig», sade han, »och jag fick
lof att slänga det jobbet. Jag hade litet pängar sparade,
men de hade gått åt till mitt uppehälle, medan jag har
sett mig om efter en annan plats.»

Detta skulle bli hans första natt i spejken, och han
hade gått dit bara för att hvila sig. Så snart han kom ut,
skulle han ge sig iväg till Bristol — en vandring på
hundratals mil — och där trodde han, att han skulle
lyckas komma ombord på något fartyg till Förenta staterna.

Men männen i kön voro icke alla af hans kaliber.
Somliga voro stackars eländiga uslingar utan reda och
uppfattning, men man kunde likväl hos dem få se drag
af mänskligt sinnelag. Jag kommer ihåg, att en åkare,
som tydligen var på väg hem efter slutadt dagsarbete,
höll in sin kärra midt framför oss, för att hans hoppfulle
lille son, som hade sprungit och mött honom, skulle
kunna klänga sig upp. Men kärran var hög och den
hoppfulle var liten, och han misslyckades gång på gång i sina
försök. Hvarpå en af de ruskigaste stackrarna gick ut ur
kön och lyfte upp honom. Förtjänsten i denna
handling och det glädjande i den ligger däruti, att det var en
kärlekstjänst, som icke gjordes för betalning. Åkaren var
fattig, och den andre visste det; och den andre stod i
kön vid spejken, och åkaren visste det; och så hade
strykaren utfört den lilla handlingen och åkaren hade
tackat honom, alldeles som ni och jag skulle ha betett
oss.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 7 20:52:21 2017 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljafgrund/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free