Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. I härberget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ännu ett vackert drag såg jag där af en
humleplockare och hans »gumma». Han hade stått i kön ungefär
en halftimme, då hans gamla följeslagerska kom till
honom. Hon var snyggt klädd för den klass hon tillhörde,
hade en sliten mössa på sitt gråa hår och ett bylte inhöljdt
i säckväf i famnen. Medan hon talade vid sin man,
lutade han sig framåt, tog en slinga af hennes hår, som hade
blåst fram öfver ansiktet på henne, snodde den varsamt
mellan fingrarna och lade den på dess plats bakom örat.
Af denna enkla handling kan man draga många slutsatser.
Han var helt visst tillräckligt fästad vid henne för att
önska, att hon skulle vara proper och städad. Han var stolt
öfver henne, där de stodo i kön utanför spejken, och
han önskade, att hon skulle ta sig bra ut inför de andra
olyckliga, som stodo där. Men sist och bäst — under allt
detta låg en stark tillgifvenhet. Ty mannen är icke böjd
för att bruka sin hjärna angående snygghet och
prydlighet hos en kvinna, som han icke frågar efter, lika litet
som han skulle bry sig om att vara stolt öfver henne.
Och jag öfverraskade mig med att undra, hvarför detta
gamla par, som efter hvad jag kunde höra af deras tal
måste vara duktiga arbetare, behöfde uppsöka ett
fattighärberge. Humleplockaren hade ju stolthet, han var
stolt öfver sin gumma och stolt öfver sig själf. Då jag
frågade honom, hvad han trodde att en nybegynnare som
jag skulle kunna förtjäna på humleplockning, mätte han
mig med ögonen och sade, att »det berodde på». Det
fanns massor af folk, som voro för långsamma vid
plockningen och inte kommo någon vart. För att det
skulle »gå», måste man ha tankarna med sig och vara
flink i sina fingrar, alldeles vådligt flink i sina fingrar.
För honom och hans gumma gick det ju mycket bra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
