- Project Runeberg -  Afgrundens folk /
94

(1916) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. I härberget

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hungriga, och de glufsade begärligt i sig svinmaten. Då de
icke kunde få i sig mera, svepte de in återstoden i sina
näsdukor och stoppade dem innanför skjortan.

»Tänk, en gång när jag var här förut — hvad tror ni
jag fann därute, om inte en hel hop med refbensspjäll»,
sade Ginger till mig. Med »därute» menade han
platsen, där ruttenheten öfverstänktes med starkt
desinfektionsmedel. »Och det var prima vara, skall ni se,
alldeles fullt med kött på benen, och jag tog upp det och var
i en blink ute genom porten och nedför gatan, och såg
mig om efter någon, som jag kunde ge det åt. Kunde
inte få syn på en enda själ, och jag sprang rundt som om
jag hade varit rent galen, och vaktmästaren sprang efter,
för han trodde, att jag ville slinka i väg. Men just som
han hann upp mig, fick jag tag i en gammal gumma och
stoppade mitt fynd i hennes förkläde.»

O välgörenhet, o filantropi — stig ned till spejken
och tag lärdom af Ginger! På afgrundens botten utöfvade
han en så rent altruistisk handling, som någonsin har
blifvit utförd utanför afgrunden. Det var vackert gjordt
af Ginger, och om den gamla gumman fick någon smitta
med »benen, som voro alldeles fulla med kött», var det
ändå vackert, fastän inte så vackert. Men det mest i
ögonen fallande af denna tilldragelse tycker jag är
stackars Ginger, »rent galen» af ängslan för att så mycken
föda skulle förspillas. Det är föreskrifvet vid de tillfälliga
härbergena, att den som blir mottagen där måste stanna
öfver två nätter och en dag. Men jag hade sett tillräckligt,
jag hade ärligt betalt min skilly och min sofplats, och
jag beredde mig nu att rymma från alltsammans.

»Kom, låt oss kila i väg», sade jag till en af mina

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 7 20:52:21 2017 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljafgrund/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free