Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Natten om på gatorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framgång. Och att gå ute en stormig natt i genomvåta
kläder, och dessutom vara illa närd och icke ha smakat
kött på en vecka eller en månad, är väl bland de största
vedermödor man kan uthärda. Välfödd och välklädd
har jag vandrat hela dagar, då termometern har varit
nere till sjuttiofyra grader under noll — i Klondyke —
och detta var visserligen ett lidande, men likväl ingenting
i jämförelse med att »bära fanan» natten igenom, illa
född, illa klädd och genomvåt in på bara kroppen.
Det blef mycket stilla och ödsligt på gatorna sedan
teaterpubliken hade begifvit sig hem. Där syntes endast
de allestädes närvarande polismännen, som lyste inåt
portgångar och gränder med sina blindlyktor, jämte de män,
kvinnor och pojkar, som sökte lä för stormen och regnet
invid husväggarna. Piccadilly var emellertid icke så
ödsligt. Där promenerade välklädda ensamma kvinnor, och
där rådde mera lif och rörelse än på andra håll, innan
de alla hade funnit följeslagare. Men klockan tre på
morgonen hade de sista af dem försvunnit, och sedan blef det
ödsligt äfven där.
Vid halftvåtiden upphörde det ihållande störtregnet,
och sedan kom blott en skur då och då. De hemlösa
lämnade nu de skyddande platserna invid husväggarna och
började ströfva af och an och öfverallt, för att begynna
sin kretsgång och hålla sig varma.
En gammal kvinna mellan femtio och sextio år, en
fullkomlig ruin af en människa, hade jag förut på natten
sett stående i Piccadilly, icke långt från Leicester square.
Hon tycktes ha hvarken förstånd eller styrka nog att söka
skydd mot regnet eller fortfara att gå, utan stod fånigt
stilla, så snart hon kunde få, och funderade antagligen
öfver forna dagar, då hon ännu var ung och hennes blod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
