- Project Runeberg -  Afgrundens folk /
98

(1916) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Natten om på gatorna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hade någon värme. Men hon fick icke ofta stå stilla.
Hon drefs framåt af hvarenda polis, som kom i hennes
väg, och det behöfdes i medeltal sex knuffar för att skicka
henne ur den enes händer och i den andres. Vid tretiden
hade hon kommit så långt som till St. James Street, och
när klockorna slogo fyra, såg jag henne djupt sofvande
invid järnstaketet till Green Park. Det var under en af de
häftiga skurarna, och hon måste ha blifvit totalt genomdränkt.

Vid ett-tiden sade jag till mig själf: antag nu, att du
är en fattig man utan en slant i fickan, och att du i
morgon skall söka arbete. Då måste du ju försöka att få
sofva en stund, för att kunna ha krafter till att söka arbete
först och utföra det sedan, ifall du får något.

Hvarpå jag satte mig på stentrappan till en byggning.
Fem minuter senare kom en polis och betraktade mig
Mina ögon voro vidöppna, och när han såg det, grymtade
han endast och gick sin väg. Tio minuter därefter hade
mitt hufvud sjunkit ned emot mina knän, jag sof —
och nu röt samma polis ett barskt: »Hör upp, ni! Gå er
väg!»

Jag gick. Och liksom den gamla kvinnan blef också
jag oupphörligt bortmotad. Så snart jag somnade var
polisen till hands för att köra bort mig. En stund efteråt,
sedan jag hade uppgifvit dessa försök, kom jag i sällskap
med en ung man från London, som hade varit ute i
kolonierna och önskade, att han vore där igen, och så fick
jag se en öppen passage, som gick under en byggnad
och sedan förlorade sig i mörkret. En låg järngrind
afstängde tillträdet till densamma.

»Kom!» sade jag. »Låt oss klättra öfver där, så få
vi sofva.»

»Hvad tänker ni på?» svarade han och ryggade till-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:42:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljafgrund/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free