- Project Runeberg -  Afgrundens folk /
103

(1916) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Utspisningsstället

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

till Surreysidan, sneddade öfver Blackfriars road, kom
ut i närheten af Surreyteatern och anlände till
Frälsningsarméns baracker före klockan sju. Detta var
utspisningsstället eller »the peg», hvilket är gatspråksbenämningen
på en plats, där man kan få ett mål mat för intet.

Det var nu en samlad hop stackars uslingar, som
hade tillbragt natten ute i regnet. Hvilket ytterligt elände!
Och så många de voro! Gamla män, unga män, alla slags
män — och dessutom pojkar, alla slags pojkar. Somliga
af dem stodo och sofvo, ett tiotal hade lagt sig på
stentrappan utanför i de mest obekväma ställningar, alla i djup
sömn. Deras hud lyste röd genom hålen och remnorna
på de trasor, som utgjorde deras beklädnad. Och både
uppåt och nedåt gatan, och på tvärgatan så långt som ett
kvarter åt alla håll, sutto två eller tre stackare på hvarje
hustrappa, alla sofvande och med hufvudet lutadt mot
knäna. Och man måste komma ihåg, att det nu ändå
icke var svåra tider i England. Allt gick ungefär som det
brukar; det var hvarken särskildt svåra eller särskildt
goda tider.

Och så kom polisen. »Hän med er, era fördömda
svin! Så! Så! Hän med er bara!» Och han dref dem
verkligen bort som svin från trapporna och skingrade
dem åt alla håll. Men då han fick se de tio på
stentrappan, blef han häpen. »Upprörande!» utbrast han.
»Verkligen upprörande! Och på en söndagsmorgon till! Just
en vacker syn ! Så ! Så ! Hän med er, eran sabla ohyra !»

Naturligtvis var det en upprörande syn. Det tyckte
jag också. Och jag skulle icke ha velat, att min egen
dotters ögon skulle ha besmittats af en sådan syn, eller
att hon hade kommit den närmare än på en half mils

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 7 20:52:21 2017 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljafgrund/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free