- Project Runeberg -  Afgrundens folk /
106

(1916) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Utspisningsstället

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ägare, kanske också för bägge dessa parter. Men vare sig
det nu sker af denna anledning, eller ej, så är det ett
faktum, att ett stort antal af dem rymmer sin väg. För
hemfärden måste fartyget sedan engagera hvad för folk
man kan komma öfver på den främmande kusten. Den
nyanställda besättningen tillförsäkras högre aflöning än
som förekommer på andra håll, men med
öfverenskommelse, att de afmönstras vid ankomsten till England.
Skälet därtill är tydligt och klart. Det skulle vara dålig
affärspolitik att engagera dem för längre tid, emedan
sjömännens aflöning är låg i England, och det i England
alltid finns öfverflöd af sjömän, som vilja ta hyra.
Detta var en fullgiltig förklaring för de amerikanska
sjömännens befintlighet i Frälsningsarméns baracker. För
att slippa drifva omkring vid stranden på någon
främmande ort, hade de gått till England — och blifvit
strandsatta på den mest främmande af alla orter.

Det fanns ett drygt tjogtal amerikaner där i hopen;
de som icke voro sjömän voro kongl. landsvägsriddare —
män, hvilka äro »jämlikar med vinden, som drar fram
öfver all världen». Alla dessa voro vid godt humör och
mötte sitt öde med det mod, som är så karaktäristiskt för
dem och aldrig tycks svika, allt under det att de smädade
det främmande landet med en massa dystra bildlika
uttryck, som voro rent af uppfriskande att höra efter en
månads lyssnande till det fantasilösa, enformiga
svärjandet i London. I London har man en ed, bara en enda
— det anstötligaste i hela deras språk — som begagnas
vid alla möjliga tillfällen. Helt olika är det lifliga och
omväxlingsrika svärjandet ute i Västern, som snarare är
hädiskt, än anstötligt. Och om folk nu egentligen skall
svära alls, så tror jag, att jag föredrar hädelse framför

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 7 20:52:21 2017 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljafgrund/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free