- Project Runeberg -  Afgrundens folk /
109

(1916) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Utspisningsstället

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Ja, just på det sättet såg han ut, och de, som stodo
honom närmast, darrade. Så höjde han sin röst.

»Låt bli det där! Eller också skall jag låta er vända
om och marschera ut, och ni få vara utan frukost.»

Jag kan omöjligt med ord beskrifva det olidliga sätt,
på hvilket han sade detta. Det föreföll, som om han
frossade i medvetandet af att vara en man med välde,
som kunde säga till ett halft tusental trashankar: »Ni
få mat eller få gå er väg hungriga, alldeles som det
behagar mig.»

Bli nekade frukost efter att ha stått där i timtal.
Det var en fasansfull hotelse — den förundrande,
ömkansvärda tystnad, som inträdde, var bästa beviset på dess
ryslighet. Och det var dessutom en feg hotelse. Vi
kunde icke slå igen, därför att vi höllo på att dö af hunger
— och det är så världens sed, att den som ger en annan
löda, han är denne andres öfverherre. Men
höfvidsmannen — jag menar adjutanten — var ännu icke nöjd.
Under den stora dödstystnaden höjde han sin röst på nytt
och upprepade sin hotelse i omständigare ordalag.

Slutligen fingo vi tillåtelse att komma in i
gästabudssalen, och där funno vi våra kamrater med biljetterna,
rentvättade, men lika fastande som förut. Noga räknadt,
måste vi ha varit nära sjuhundra personer, som satte oss
ned — men icke för att få kött och bröd, utan för att
åhöra föredrag, för att sjunga och bedja. Hvilket allt
öfvertygade mig om, att Tantali kval gå igen på mångahanda
sätt här i världen. Adjutanten gjorde bön, men jag
hörde icke på, emedan jag var alltför upptagen af den
massföreställning af elände, som jag hade framför mig. Men
föredraget gick ungefär i den stilen: »Ni få hålla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 7 20:52:21 2017 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljafgrund/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free