- Project Runeberg -  Afgrundens folk /
123

(1916) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Kröningsdagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och återvände hem. På bänken bredvid mig sutto två
trasiga individer, en man och en kvinna, nickande och
slumrande. Kvinnan satt med armarna hårdt korslagda öfver
bröstet, och hennes kropp var i beständig rörelse —
än lutade hon framåt, tills det såg ut som om hon skulle
förlora balansen och falla framstupa pa stenläggningen; än
sviktade hon åt vänster, tills hennes liufvud stödde sig
mot mannens axel; än böjde hon sig åt höger och sträckte
och spände sina muskler, tills smärtan väckte henne och
hon satte sig alldeles upprätt. Hvarefter lutandet och
böjandet började om igen och gick sin gifna gång, tills hon
väcktes på nytt af att det gjorde ondt i hennes leder.

Oupphörligt hejdade sig förbigående pojkar och
ynglingar tillräckligt länge för att gå bakom bänken och
uppge plötsliga afgrundstjut. Vid dessa ohyggliga skrik
flögo både mannen och kvinnan häftigt upp ur sin sömn,
och vid åsynen af deras förskrämda miner brast den
förbiströmmande hopen i gapskratt.

Och detta var det mest i ögonen fallande — denna
allmänna hjärtlöshet, som man såg öfveralit. Det är en så
ytterst alldaglig sak, dessa hemlösa på bänkarna — de
fattiga uslingarna, som man saklöst kan drifva gäck med.
Femtiotusen människor måste ha passerat bänken medan
jag satt där, men icke en enda af dem kände ens vid ett
så festligt tillfälle som kungens kröning sitt hjärta
tillräckligt rördt, för att komma och säga till kvinnan: »Här har
ni sex pence, gå och skaffa er sofplats för natten.»
Kvinnorna, i synnerhet de unga, gjorde i stället kvicka
anmärkningar rörande hennes nickande, hvilka ofelbart
framkallade deras följeslagares skratt.

Det var verkligen grymt. Jag tillstår, att jag
började bli ursinnig på den glada hopen, som strömmade för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 7 20:52:21 2017 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljafgrund/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free