Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Dockarbetaren Dan Cullen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men långt, långt borta från East End kom en dag en
skoflickare och hans son — Dan Cullens enda vänner.
De gjorde hans rum rent, hade med sig rena
linnepersedlar hemifrån och togo bort hans egna, som voro svartgråa
af smuts. Och de skaffade dit en barmhärtighetssyster
från drottningens stiftelse vid Aldgate.
Hon tvättade hans ansikte, skakade upp hans kuddar
och talade med honom. Det var intressant att tala med
honom — ända tills han fick veta hennes namn. Jo,
hon hette Blank, svarade hon helt omisstänksamt, och
sir George Blank var hennes bror. »Hvad för något —
sir George Blank?» dundrade gamle Dan Cullen på sin
dödsbädd. Sir George Blank — juristen i Cardiff, som
mer än någon annan bidragit till att spränga
dockarbetarnas förening i Cardiff och blef utnämnd till riddare för
besväret? Och hon var hans syster? Hvarpå Dan
Cullen satte sig upp på sitt bristfälliga läger och förbannade
henne och hela hennes släkt — och
barmhärtighetssystern flydde med förskräckelse, för att aldrig komma igen,
djupt upprörd öfver de fattigas otacksamhet.
Dan Cullens fötter svullnade af vattensot. Han satt
uppe hela dagen på kanten af sin bädd (för att hindra
vattnet från att stiga’, utan matta på golfvet, med en tunn
lilt om benen och en gammal rock öfver axlarna. En
missionär kom och gaf honom ett par tofflor af papper,
värda fyra pence (jag såg dem), och började rabbla upp
en massa böner för hans själs välfärd. Men Dan Cullen
var af den sortens folk, som vilja ha sin själ i fred. Han
ville icke, att hvem som helst skulle komma och jobba
med den på grund af att han skänkt honom ett par
fyrapencetofflor. Han bad missionären helt vänligt, att han
skulle vara god och öppna fönstret, så att han kunde kasta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
