- Project Runeberg -  Afgrundens folk /
142

(1916) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Humleskörd och humleplockare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

betel skulle upphöra tidigt. Vi ägnade oss därför ifrigt åt
vårt arbete; vi ville se, om vi icke åtminstone skulle
kunna förtjäna till saltet i maten. Det var ett enkelt
arbete, egentligen ett arbete för kvinnor och icke för
män. Vi sutto på kanten af låren mellan humlestörarna,
och en störuppdragare försåg oss med stora doftande
grenar. Inom en timmes tid voro vi så skickliga
humleplockare, som det är möjligt att bli. Så snart fingrarna vunno
automatisk färdighet att skilja mellan blommor och
blad, och kunde repa ett halft dussin blommor om sender,
var det ingenting mer att lära.

Vi arbetade raskt, lika flinkt som kvinnorna, men
deras lårar fylldes fortare, därför att deras barn hjälpte till
och plockade med bägge händerna nästan lika fort som vi.

»Ni behöfver inte plocka alltför renskrapadt, det
strider mot reglerna», sade en af kvinnorna, och vi togo
upplysningen i akt och voro tacksamma.

Medan eftermiddagen skred framåt, upptäckte vi, att
det var omöjligt, att på detta sätt förtjäna sitt uppehälle
— för män. Kvinnorna kunde plocka lika mycket som
männen, och barn kunde göra nästan lika mycken nytta
som kvinnorna — således var det omöjligt för en man att
täfla med en kvinna, som hade ett halft dussin barn till
hjälp. Ty kvinnan och barnen räknas som enkel enhet,
och deras förenade förmåga bestämmer enhetens
dagspenning.

»Nu är jag alldeles vådligt hungrig, kamrat», sade
jag till Bert. Vi hade icke ätit någon middag.

»Bevare mig — jag tror, att jag skulle kunnat äta
humle», svarade han.

Hvarpå vi bägge högljudt klagade öfver att vi för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:42:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljafgrund/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free