- Project Runeberg -  Afgrundens folk /
143

(1916) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Humleskörd och humleplockare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

summat uppfostra en talrik afkomma, som kunde ha
hjälpt oss där i vår nöd. På detta sätt fördrefvo vi tiden
och pratade till uppbyggelse för vår omgifning. Vi
vunno till och med störuppdragarens sympati — en ung
landtlig kamrat, som allt emellanåt tömde en handfull
afplockade blommor i vår lår. Det hörde nämligen
till hans åliggande att samla ihop de klasar, som sletos
af, då stören drogs upp.

Vi frågade honom, huru mycket vi kunde »få ut»,
och fingo veta att betalningen var en shilling för sju
bushels, men att vi endast på förhand kunde få ut en
shilling på hvarje dussintal bushels. Hvilket vill säga,
att betalningen för fem af de tolf hölls inne kvar — ett
sätt, hvaraf humleodlaren begagnar sig för att hålla
plockarna till ifrigt arbete, antingen skörden är god eller
dålig.

På det hela taget var det behagligt att sitta där i det
klara solskenet, med de gyllene små bollarna regnande ur
våra händer och den starka aromatiska humledoften
stickande i näsan — och under tiden ha en svag hågkomst af
de bullrande städerna, hvarifrån dessa arbetare hade
kommit. Stackars folk från gatan! Stackars folk från
rännstenarna ! Till och med de kunna få längtan till landet
och känna en obestämd hunger efter den jord, hvarifrån
de ha blifvit drifna — efter det fria lifvet under bar
himmel därute, där vind och regn och solsken icke äro
besmittade af stadssmuts. Så som hafvet lockar
sjömannen, så lockas de af landsbygden; och djupt inne i sin
förfallna och aftynande lekamen känna de sig
märkvärdigt upprörda af landtliga minnen, hvilka ligga dem i
blodet efter långmodiga förfäder, som lefde innan städer
funnos till. Och på ett outrannsakligt sätt känna de sig
glada öfver lukten af jord och öfver syner och ljud,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 7 20:52:21 2017 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljafgrund/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free