Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Kaféer och nattkvarter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och betraktade sedan mig och mina dåliga kläder från
topp till tå med en förkrossande min.
»Hvar har ni hittat det här?» frågade hon slutligen.
»Ni tror väl, att någon annan har lämnat det kvar
efter sig på bordet, när han gick?» genmälte jag.
»Hvad ä’ ni för slag?» frågade hon och såg mig
lugnt i ögonen.
»Jag gör så’na där», svarade jag.
Hon fnös öfverlägset och gaf mig tillbaka i smått
silfver, hvarvid jag hämnades genom att först bita i
hvarenda slant och sedan klinga med den.
»Jag skall ge er en half penny, om jag får en bit
socker till mitt té», sade jag.
»Å, drag så långt vägen räcker», blef det höfliga
svaret, hvilket förstärktes genom diverse lifliga och
obeskrifliga uttryck.
Jag har aldrig haft någon synnerlig talang i att ge
svar på tal, men hon slog genast ned den lilla jag hade,
och jag sväljde mitt té som en slagen man. Då jag
gick min väg, såg hon efter mig med ett ursinnigt uttryck
i ögonen.
Medan 300,000 människor i London bo i
enrumsbostäder och 900,000 äro olagligt och oförsvarligt inhysta,
äro 38,000 antecknade såsom boende i vanliga
»nattkvarter». Det finns många slags dylika kvarter, men i ett
fall äro de alla hvarandra lika, från och med de små
smutsiga till och med de kolossalt stora, som ge fem
procent och skräflande lofordas af prydliga medelklassare,
hvilka icke kunna känna till mer än en enda sak om
dem, och det är deras obeboelighet. Därmed menar
jag nu icke, att taken läcka och att väggarna äro
dragiga — hvad jag menar är att det hela är förnedrande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
