- Project Runeberg -  Afgrundens folk /
210

(1916) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Själfmord

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stod midt i rummet, där belysningen är skarpast, och in
och ut ur densamma gingo män, kvinnor och barn i
en ständig ström, lika oafbruten som de domar, hvilka
gingo öfver domhafvandens läppar.

Jag höll just på att fundera öfver en lungsiktig
tjufgömmare, som hade anfört till sitt försvar, att han var
oförmögen till arbete och hade hustru och barn att
försörja, då en yngling omkring de tjugu infördes i
afskrankningen — »Alfred Freeman» — jag uppfångade verkligen
hans namn, men kunde icke urskilja hvarför han var
anklagad. En kraftig kvinna med moderlig uppsyn dök
upp i vittnenas bänk och begynte sitt vittnesmål. Hustru
till slussvaktaren nere vid floden hörde jag att hon var.
Tid: sedan det blef mörkt; ett häftigt plaskande i vattnet;
hon sprang till slussen och fann fången i vattnet.

Jag flyttade blicken från henne till honom. Detta
var således anklagelsen — för själfmordsförsök. Han stod
där slö och likgiltig, det vackra bruna håret hängde
rufsigt ned i hans panna, och hans ännu barnsliga ansikte
var tärdt och glåmigt.

»Ja, sir», fortfor slussvaktarens hustru, »och så snart
jag drog för att få ut honom, kröp han tillbaka igen.
Men så ropade jag på hjälp, och det fanns händelsevis
några arbetare i närheten, och då fingo vi ut honom och
öfverlämnade honom åt konstapeln.»

Domaren komplimenterade kvinnan för hennes
muskelstyrka och nästan alla de närvarande skrattade. Men
allt hvad jag kunde se i denna sak var en yngling på
tröskeln till lifvet, lidelsefullt kämpande för att finna sin
död i gyttjan, och däri fanns ingenting att skratta åt.

Nu reste sig en man på vittnenas bänk och gaf
sitt intyg om ynglingens goda karaktär, jämte vidare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 7 20:52:21 2017 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljafgrund/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free