- Project Runeberg -  Afgrundens folk /
211

(1916) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Själfmord

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

upplysningar. Han var, eller hade varit gossens förman.
Alfred var en bra pojke, men han hade fasligt mycket
bekymmer i hemmet för pängar. Och hans mor var sjuk.
Han hade benägenhet för att »ängsla sig», och det gjorde
han, tills han blef alldeles utpinad och oduglig till
arbete. För sitt eget anseendes skull hade förmannen varit
tvungen att uppmana honom till att afstå från sitt
arbete, därför att han arbetade dåligt.

»Har ni någonting att anföra?» frågade domaren
hastigt.

Ynglingen i afskrankningen mumlade någonting
otydligt. Han var fortfarande slö.

»Hvad är det han säger, konstapel?» frågade domaren
otåligt.

Den kraftiga, blåklädde lutade sitt öra intill fångens
läppar och svarade sedan med hög röst: »Han säger,
att han är mycket ledsen, ers vördighet.»

»Målet uppskjutes i förbidan på vidare rannsakning»,
sade hans vördighet. Och så var nästa mål redan
underbehandling, det första vittnet i detsamma höll på att
aflägga ed. Ynglingen gick slö och likgiltig därifrån med
sin vaktare. Detta var alltsammans, på fem minuter var
saken expedierad, och ett par grofväxta, råa karlar intogo
den tillämnade själfmördarens plats, oförtrutet bemödande
sig att påbörda hvarandra ansvarigheten för att en stulen
ljusterstång, som förmodligen var värd tio cents, hade
blifvit funnen i deras ägo.

Det värsta besväret med dessa fattiga människor är
att de icke veta, huru de skola begå själfmord, och
vanligen måste göra tre eller fyra försök, innan de lyckas.
Detta är naturligtvis ett förskräckligt obehag för
konstaplar och domare och gör dem ändlösa besvär. Ibland

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 7 20:52:21 2017 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljafgrund/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free