- Project Runeberg -  Afgrundens folk /
243

(1916) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. Dryckenskap, måttlighet och sparsamhet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kvinnor — en kastning mellan usla tillstånd, som slutar
med döden.

Det tjänar till totalt ingenting att predika måttlighet
och absolut nykterhet för dessa människor. Vanan att
dricka kan vara orsaken till mycket elände, men den är
i sin tur framkallad af andra och tidigare sorgliga
förhållanden. Nykterhetsapostlarna må predika huru
mycket som helst mot dryckenskapens onda, men tills det
onda, som gör folk till drinkare, blir borttaget, kommer
dryckenskapens onda att bestå.

Så länge folk, som försöka hjälpa, icke inser detta
måste deras välmenta bemödanden förblifva fåfänga, och
hela deras uppträdande blir ett skådespel, som endast
tjänar till att väcka skratt i Olympen. Jag har gått igenom
en utställning af japansk konst, som anordnats för de
fattiga i Whitechapel i ändamål att höja deras sinnen och
väcka hos dem en längtan efter det sköna, det sanna och
det goda. Om man nu skulle antaga (ehuru det icke
förhåller sig så), att de fattiga härigenom skulle lära
känna och längta efter det sköna, det sanna och det
goda, så skulle ju det faktiskt fula i hela deras existens,
jämte den sociala lagen, som dömer hvar tredje af dem
att dö på allmänna barmhärtighetsinrättningar, utvisa,
att denna kunskap och längtan endast skulle vara en ny
förbannelse för dem. De skulle då ha mycket mer att
förgäta, än om de aldrig hade känt och längtat. Om
ödet i dag skall tvinga mig till att föra samma lif som
slafvarna i East End under det återstående af mitt lif,
och på samma gång beviljade mig en enda önskan,
så skulle jag begära att få förgäta allt det sköna, det
sanna och det goda — att få förgäta allt hvad jag hade
lärt ur böcker, förgäta de människor jag hade känt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 7 20:52:21 2017 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljafgrund/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free