- Project Runeberg -  Genom Europa efter en bulldogg. Studentminnen, historier och hugskott /
6

(1907) [MARC] Author: Johan Levart
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Att tala om »våldsamt» motstånd mot polis är dock
oriktigt, ty den lefnadsfriske ynglingen tog dem bara helt enkelt
som små barn en under hvardera armen och bar dem sakta
och varligt till »kontoret». Efter den stunden blandade
sig poliskåren sällan i Kalle Bjällbergs förehafvanden.

En dag midt på blanka förmiddagen hoppade han
öfver planket till gården till en flickpension — det var hans
specialitet att hoppa öfver plank — och ville vara med och
leka. Han ville dansa ringdans och hjälpa till att springa
»sista paret ut». Ty han var så lekfull af sig till naturen.
Flickstackrarna blefvo naturligtvis vettskrämda vid åsynen
af denne långe gentleman i hög hatt och började gallskrika.
Lärarinnorna blefvo inte fullt så vettskrämda, men de
gallskreko ändå. Så småningom infann sig den fetaste bland
konstaplarna, n:r 6 Pärsson. Men då han fick se hvad det
var fråga om, så gjorde han bara honnör och sa’ på ett
tryggt sätt:

— Jaså, är det bara kandidat Bjällberg, ja, då gör det
ingenting.!

*



Min vän Bjällberg hade nog sina små egenheter. En
af dessa visade sig oftast kl. 11 om kvällarna, då vi, som
unga män för sed hafva, sutto samman i ett lag på en lokal.
Då Bjällberg så där dags sade skål, så drack han inte bara
ut, utan bet merendels en stor bit af glaset. Och så tuggade
han, så att glasskärfvorna yrde omkring honom. Det
kunde hända, att han på det sättet kunde söndertugga ett
halft dussin glas på förfärligt kort tid. Mången skall
måhända tycka, att detta var ohyggligt och ohälsosamt,
men karlen var tränad, och hela hans ganska breda
muninrättning tycktes vara fodrad med hållbart läder.
Naturligtvis spottade han ut alltsammans efteråt, ty Kalle
Bjällberg var en praktisk karl, som insåg, att det fanns
ringa näringsvärde i glaset.

Jag mins särskildt en kväll, då vi sutto tillsammans
på en yngre teologikofilares lokus. Bjällberg hade råkat
stöta omkull lampan, så att vi sutto i mörker och dödens
skugga. Vi måste tända stearinljus. Och Bjällberg,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:42:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljbulldogg/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free