Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men jag fick ingen tid att reflektera eller stanna på
stegpinnarna. Ty efter mig kom bärsärken och den eljes
godmodige och vildsinte glasätaren Bjällberg. Och han
knackade mig med knytnäfvarna på ryggknotorna och skrek:
— Upp, upp, upp, yngling! Tror du jag har tid att
vänta med sådan här vanlig bondgymnastik, hvasa?!!
Och uppåt bar det. O, o!! Jag kände hur
byggnadsställningen gungade i nattens timme, men uppåt bar det,
och bakefter mig hade jag en ständigt uppiggande
knytnäfve. Jag har aldrig sedermera i mitt lif känt något så
skojfriskt.
*
Jag hade nästa redan uppgifvit allt hopp om att få
återvända till den glada, sköna jorden, då vi nådde taket
af den väldiga domkyrkan.
Iklädd hög hatt, tjock vinterrock och bastanta
galoscher, lade jag mig framstupa på taket och fattade spjärn
med fötterna mot kopparrännan, beredd att sälja mitt lif
så dyrt som möjligt. Ty att det var såldt, därom var jag
redan lifligt öfvertygad. Skåda nedåt vågade jag inte,
och betrakta himlens stjärnor ville jag inte heller. De
hade skrattat ut mig tillräckligt förut.
Rent ut sagdt, visste jag inte hvad jag skulle ta mig till.
Då hör jag i mitt öra Bjällbergs röst:
— Upp med dej nu, nu skola vi börja klättra!
Själf var jag ganska stark, men Bjällberg var starkare.
Och som jag led af svindel, brydde jag mig inte vidare om
att brottas med honom. Utan han tog mig i kragen,
kastade upp mig på sina axlar och började en fasansfull
klättring uppför det glatta och isbelupna koppartaket. Men
klättring var, som sagdt, hans specialitet.
Jag har glömt hvilka tankar som vid detta tillfälle
snurrade genom min hjärna, men jag vill minnas, att jag
kände mig som ett ganska fromt barn. Då vi hunnit så
långt vi kunde komma, satte han mig grensle tvärt öfver
taket, alldeles invid ena tornet.
— Här sitter du bra, kära bror, sa’ han. Nu pillrar
jag mig hem och läser litet isländska!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:42:58 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ljbulldogg/0011.html
