Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Näää gu’ ä den så, sa’ n:r 2 Andersson.
Därpå lämnade vi nämnda herrskap att fortsätta
konversationen och vandrade vidare till oväntade öden. Bortåt
morgonkröken upptäckte vi någonstans i östra stadsdelen,
som då ännu icke hunnit bli så fin som nu, ett litet stenhus,
som såg ganska fallfärdigt ut. Det huset föreföll mycket
aptitligt. Beslutet var snabbt fattadt, och med ungdomlig
energi grepo vi oss an att rifva ned det. Det gick mycket
bra, och då efter cirka tre timmar den omorgnade solen så
småningom stack ett rödgult och nyfiket ansikte upp öfver
Skånes vida slätter och Saxos uråldriga, ännu sofvande
stad, upptäckte den till sin förbluffelse dessa friska
ynglingar, som efter välförrättadt värf torkade svetten ur
lockarne och skådade sig omkring i väntan att något skulle
inträffa. Då inträffade verkligen något.
Ur ett närliggande, nästan lika litet hus klef en liten
snäll gubbe med glasögon och hvitt skägg. Han försökte
lyfta så smått på en liten svart kalott, så log han ett
olympiskt leende, talade och sade:
— Tack ska’ alla herrar kandidaterna ha! Det här
huset skulle rifvas i alla fall, och nu har jag gudskelof
sparat ihop två dagsverken för handtlangarne, och de’ ä
rätt dyra nu för tiden. Kanske herrar kandidaterna vill
stiga på och ta en liten enkel frukost? — — —
Detta hade vi egentligen icke väntat oss, men ännu
förvarar jag minnet af en bland de mest animerade
frukostar jag varit med om.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
