Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och tysta, allvarsamma som Egyptens präster stodo
pressade, mörkgröna cypresser på vakt likt stela drömmare öfver
gömda och glömda marmorsarkofager.
Vi sutto tillsammans på en bänk mellan cypresserna.
En försenad, mörkröd sammetsros lutade sin lena kind
trött mot min vän »anarkistens» något solkiga knä,
blekröda Chrysanthemum vajade för höstvinden, och några
uppskrämda talgoxar fladdrade småkvittrande bort öfver
de dödes vårdar.
Då grep mig stämningen, ty jag var ung den tiden:
— Hör du, Kallander, sa’ jag, du är ju anarkist?
— Ja, så sägs.
— Nå, hvad tycker du om dynamiten då?
— Den är dålig.
— Du tycker förstås bättre om nitroglycerin?
— Ja.
— På hvem tänker du använda den då?
— Helst på mig själf.
Samtalet afstannade. Den mörkröda sammetsrosen
böjde sig tillbaka från »anarkistens» knä, Chrysanthemum
viftade filosofiskt som förut i denna höstens tidiga vind,
och själfva cypresserna syntes blekna.
* * *
En kväll voro vi församlade hos vår gemensamme vän,
»anarkisten». Vi voro fattiga den tiden, och då intet
annat stod till buds att få brukade vi skramla till en
tvättkorg öl.
Vi sutto sålunda kring denna ganska stora tvättkorg
med öl, diskuterade Plato, Leibnitz och Spinoza samt diverse
möjligheter för den blifvande samhällsutvecklingen, då
plötsligen fil. stud. »anarkisten» m. m. utan någon synbar
anledning utbrast:
— Du Levart är min själ inte så stor skald som Goethe!
— Är jag inte, sa’ jag. Det måtte väl vara själfve
phan!
Vid denna öppna och ärliga själfbekännelse blef fil.
stud. »anarkisten» m. m. högligen förgrymmad, fattade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
