Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den, som en gång legat på en sjukvårdsinrättning,
glömmer troligen aldrig hur det känns. Till att börja med
tar den i hvarje människonatur befintliga ansatsen till alla
lasters moder, den frestande gudinnan lättja, ut sin rätt,
och man ser med välbehag ett långt perspektiv af fridfullt
framglidande dagar, under hvilka man ej har annat att göra
än ligga på rygg och meditera.
Har man ej lyckats inslumra, faller redan efter ett par
timmar en viss oro öfver en. Man kan snart på sina fem
fingrar alla springorna i taket. Man har sökt sätta ihop
dem till roliga fysionomier och gestalter, man har
konstruerat ihop geometriska figurer och försökt erinra sig ur
Euklides det konstiga beviset, att kvadraten på
hypothenu-san är lika med kvadraterna på katheterna tillhopa. Så
gör man samma experiment med väggarne, konstruerar
gubbar och figurer, men tröttnar så småningom, förargad öfver
att man glömt hela sitt geometriska vetande och öfver att
ens fantasi har börjat slappna af.
Då ett par timmar äro gångna kommer en annan
känsla. Det kliar i fingrarne, i ögonen och någonstädes inne i
hjärnan, man känner ett obetvingligt behof eftertrycksvärta,
ett behof som formligen öfvergår till en brännande törst.
Den som åtminstone hade haft en anständig roman,
t. o. m. af Anna Maria Sophia Schwartz, Mathilda Roos
eller Sigurd. Eller åtminstone en tidning, hvilken som helst,
t. o. m. den lilla sämsta skandalvisa eller annonsblacka?
Slutligen återstod mig intet annat än kasta mina blickar
på Berlinermysterierna, som Pärsson i sängen bredvid,
sten-sättare till yrket och smålänning till börden, slukade i så
stora stycken som möjligt, kryddade med lämpliga
portioner matsnus.
Boken hade ingen rygg. Det är många böcker, som
icke ha det, men hos denna var ryggen genom trägen
användning bortarbetad. Boken gick således att plocka
sönder, hvilket jag efter en stund lyckades göra klart för
Pärsson, och med hans goda minne fick jag min andel af rofvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
