Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brunkebergstorg sådant det, i likhet med alla våra större
gator och öppna platser, ter sig under den varma årstiden
med fallgropar här och där, på måfå uppkastade löpgrafvar
och små pyramider af stenar.
Midt ibland stenarne stod en ung man i arbetskläder.
Han hade ett rödlätt ansikte, något bredare nedtill än
upptill, samt ett par stora, vattnigt blå ögon. Han hade nyss
satt ifrån sig en sådan där apparat, som man använder att
dunka ned stenar i gatan med och höll på att draga en rock
utanpå sin skinnväst. Det var visst middagsrast.
Den unge mannen stod och molstirrade på mig. Jag
tittade äfven på honom.
— Jaså, är det du Pärsson! Se goddag!
— Se godda’, är det — du — hm — är det herm.
Därmed togo vi hvarandra i hand och konversationen
afstannade. Slutligen föreslog jag Pärsson att med en half
öl fira återseendets glädje. Därpå gick han gärna in, och. .
in stego vi på ett litet kafé i närheten. Jag bjöd och
Pärsson bjöd. Som jag emellertid hade brådtom bröt jag snart
opp. Dessförinnan drog emellertid Pärsson opp en
gammaldags, stor portmonnä, hällde ut slantarne i sin valkiga näfve,
talade och sade:
— Hör du, du la visst ut för mej förra sommaren te
snus å bier för mej. De va femtiåtta öre. Här har du.
Ja ä allti rejäl!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
