Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag var mycket ung den tiden och kunde sällan slita
mina blickar från det burriga mörka hår och dessa pigga,
skälmska ögon, som då och då tittade på mig i smyg. Hon
var kanske dubbelt så gammal som jag och ganska fet,
men inte fäster sig en gentleman vid en dams ålder! Det
är inte fint. Och för resten skall man ju vörda och älska
äfven sin mormor.
Som jag stod där en dag så gick plötsligt upp för mig
ett långt ljus. Minnet klarnade hastigt.
Jag var, som sagdt, mycket ung, men det hade dock
funnits en tid då jag var yngre. Jag var en gång femton
år gammal och gick i sjätte öfre. Då och då smögo vi oss
utan rektors tillåtelse upp på tredje raden af stadens teater,
där vi njöto ohyggligt. Jag minns, att man spelade något
som jag tror hette »Fru Venus», ett mycket pampigt
utstyrselstycke. Sällskapets primadonna uppträdde själf
som denna fru, klädd i skära trikåer, hvilka hon uppfyllde
på ett sätt, som kom mig och alla andra oskyldiga
ynglingar att rodna.
Vi sålde alla våra gamla indianböcker och hängde
hvar-annan kväll på tredje raden. Vi blefvo alla förskräckligt
kära, men naturligtvis ville ingen låsta om’et. Utan när
vi tittade på hvarandra, så rynkade vi kritiskt och
blase-radt på näsan och sade:
— Asch, inte var det där något!
Somliga gingo visst så långt i slösaktighet, att de köpte
buketter, och en och annan skref visst t. o. m. vers, fast det
vågade han förstås aldrig tala om. Vi voro mycket
be-tuttade och ledo outsägligt i smyg, då ryktet spred sig i
staden, att det lefdes mycket gladt på hotellet där
primadonnan bodde. Det berättades upprörande historier, om
hur hon, fortfarande iklädd de skära trikåerna, som hon
så väl fyllde upp, satt och drack champagne och förtärde
ostron tillhopa med löjtnanter och häradshöfdingar. Och
en dag kom en invigd yngling och berättade, att hon sparkat
den inslumrande borgmästaren på näsan med sin sidensko
och skrattat med sin silfverstämma:
— Vakna nu, gubbe lilla, nu ska’ vi ha roligt!
O!!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
