Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blöt i bena bara af fem sex supar. Och jämnt fick han
smörj först på alla kalas och tillställningar.
— Han är gastakramad, sa’ några.
— Han har fått lappskott af Putta med hakan, sa’
andra. Den tattarkonan hon styr och regerar på gården
som vore hon mora där allaredan.
Nå, Putta hette hon egentligen inte, Karin var hennes
namn eller rättare Kama, om vi ska hålla oss till
ifrågavarande landsändas tungomål. Men förresten var det nog
inte många, som sett hennes prästbetyg, och hon var lång
och mager som en humlestång, men för öfrigt, om man ej
räknade hennes långa haka, ganska däjelig att skåda fast
hennes tänder voro så spetsiga och hvassa, att hon jämnt såg ut
som hon skulle bitas. Och så fanns det folk som sett hur
hennes ögon lyst i mörkret som en katts.
Hon kom inte tidt på dansgillen, men kom hon någon
gång så blängde alla pojkarne på henne som en riktig
märkvärdighet. Hennes nästan ljusbruna skinn var så mjukt
och så fint, och hennes svarta hår låg så stort och tjockt
öfver hjässan, att hennes hätta var yfvigare än andra
fruntimmers och snibbarna hängde längre ned på ryggen. Till
på köpet var den eldröd den hättan och stack i ögonen på
långt håll liksom förklät, som lyste brokigt som en påfågels
stjärt. Men i alla fall var man rädd för henne, och inte
mången vågade föra henne i dansen.
Till slut gick det dock som man väntat. Pär Truls
vred och vände sig i många år, men trollet släppte honom
inte, och så blef då Putta Långhaka på sistone
hemmans-mora på Snärpa.
III.
Men det var inte om hennes lefverne vi skulle tala utan
om hennes ändalykt och sorgliga hädanfärd. Ty värre lif
och uppståndelse har det väl sällan varit i den bygden.
I tjugo långa år eller så där omkring, hade hon styrt
och ställt på Snärpa, och hon var visst knappt mer än
femtio år när det föll henne in att lägga sig ned och dö. Ty
troll och djäfvulens anhang vandra nog inte hädan förrän
de ha lust, och aldrig dö de ordentligt som kristet folk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
