Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anständigt, men de gamla smilbårorna i de välmående
kinderna hade kommit tillbaka, och det fanns många bland de
gamle som sade, att han såg bra mycket mer hängfärdig ut
på bröllopet än på den här begrafningen.
Som han gick där och vankade mötte han Anders på
Fäladen. Nog var Anders en gammal filur och hästskojare,
men ingen hade väl ändå trott att han skulle gå så långt
i förakt för heliga ting att komma på en hemmansmoras
begrafning i rödrutig väst!
Men där stod han bredbent och nackastyf med sin
tjocka guldlänk på magen, och då han fick syn på Pär, slog
han honom på axeln så det sjöng i skrofvet, krama hans
näfve och sa’:
— Ja, det säjer ja dej, Pär, att beklaga skulle ja, men
ja är en rejäl bonne och därför säjer ja dej ackurat i synen:
Lycka till!
Men det var inte bara Anders på Fäladen som var
ogud-aktig. Stodo där inte ett par pojkar från Hittarp och
Domsten och Måns skeppare från Viken och kråmade sig i stora
rödgula silkeshalsdukar!
Detta var ju okristligt i sig själf, men angående de där
halsdukarna fanns det nog en särskild historia, som man
gjorde klokast i att berätta tyst. Likaledes angående de
där två stora kaggarne med starkt spanskt vin, som
Hit-tarpspojkarne och den gamle krutgubben från Viken haft
med sig som föming till begrafningsgillet.
Men man skall inte lägga sig i nästans gärningar, hvar
och en sörjer för sin bärgning. Nog visste de som trampade
det enrisströdda golfvet i denna ryggåsastuga, att Måns
Skeppare var den mest genompiskade lurendräjare på en
god del af kusten, men ännu hade ingen dragit i tvifvelsmål,
att han var lika hederlig och aktningsvärd för det. Och
Pär Truls och mången med honom visste tillfyllest upp
skatta det billiga pris den ljusa och dock så starka och
ljuf-liga konjak, hvarmed Anders på Fäladen och ett par andra
gubbar nu som bäst förfriskade sig ur små tennbägare
borta i en krok.
Men de rödgula silkeshalsdukarna och det spanska
vinet? Nå det hände ju ofta att ståtliga sydfarare rände
opp på Hittarps ref och fastnade där för evigt. Hvem var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
