Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Länge och väl frossade man under helig tystnad, man
arbetade träget med okuflig energi och gaf sig ingalunda
förrän musten var sugen ur hvarje »prästnäsa» och hvarje
sönderknäckt lårben. Strax därpå var man värdig och väl
beredd att med jämna skedtag forsla in några väldiga skålar
söt fruktsoppa, men först sedan några digra, gulbruna
sockertårtor försvunnit från långbordens horisont ansåg
man tiden vara inne att ägna sig åt mindre allvarliga
sysselsättningar.
Nu vet jag inte om det var på grund af Stuta-Svens
söndagsbrännvin, Pär Truls ljusbruna konjak eller
Hit-tarpapojkames spanska vin, men säkert är att
begrafnings-folket tyckte, att det blef ovanligt fort mörkt den dagen.
Och då man tände dankama i tennkronan i taket och i de
trearmade stakarne i väggarna kom en tjock rök, så man
endast otydligt kunde skymta detta virrvarr af trinda, röda
och belåtna anleten. * 1
— Så länge man kan hitta munnen går det väl an,
utlät sig Anders på Fäladen, den där lyckats smuggla sin
stora ölstånka full med spanskt vin. Men så sant mig gud
hjälpe, tror jag inte det luktar svafvel ännu efter människan!
Under den allmänna välmåga och lättja som lägrat
sig öfver gillesfolket, lät man dankarna ryka bäst de gitte
och fortsatte i stilla frid att läska strupen och förnöja själen
samt understundom högt begrunda det underliga i Herrans
vägar.
Plötsligt slog en kall vindpust genom stugan, och i ett
nu släcktes alla dankarna, så att man satt i kolmörkret.
Det blef slut med allt pratet och glammet, och man hörde
endast de grofva snarkningarna från änkemannen Pär Truls
själf, hvilken obekymrad om världen och människorna
lagt sig på rygg i sin nu så ensamma äkta säng och inslumrat
med stånkan dinglande i näfven.
Ett skarpt ljussken flammade ett par sekunder ned
genom fönstret på taket, ett starkt mullrande dån som när
åskan går skrällde i öronen, och så kom en vindstöt, som
hvisslade kring alla knutar, och nästan skakade de fasta
väggarna.
— Hva i jösse namn! Tordön i november! Ja, var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
