Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nedgång gingo de in på logen så många som vågade, och det
var bara Pär Truls själf, Anders på Fäladen, Stuta-Sven,
Måns skeppare och Hittarpspojkarne. Men det var då rejäla
karlar allihop, som inte skulle skämmas för att dra gamle
Horn-Pär i skägget, i synnerhet nu då de liksom blifvit litet
närmre bekanta med hans anhang på sista tiden.
Anders bröt opp locket på kistan, och fast häxan glodde
på honom så blodet höll på att frysa till isklumpar i hans
ådror, som han sedermera själf berättade, lade han två
gamla slitna liar i kors på hennes bröst och spikade så locket
på igen.
Så kördes både kista och påle till yttersta kanten af
ägorna. Där låg en liten svart rund damm med kanterna
klädda af gula och hvita näckrosor. Midt i denna sänkte
man kistan, och för säkerhetens skull körde man pålen rakt
igenom den, så att den sålunda blef fastnaglad vid bottnen —
Nu berättas det, att dammen kokade som en kittel i
tre dagar. Men kistan blef där den var, fast den lilla stump
af pålen som stod ofvan vattnet betänkligt vaggade fram och
tillbaka. Så blef det åter så småningom lugnt i trakten,
åren gingo, och prosten började åter på ett naturligt sätt
fylla opp sitt hängande skinn.
Men en vinterdag tjugo år efter dessa märkliga
händelser sprungo några pojkar på isen på dammen och roade
sig med att åka kana. Då och då togo de tag och rystade
i pålen som stack opp öfver isen.
Plötsligt hördes från djupet en hemsk, skarp röst:
— Ricka och ricka bra, så kommer Putta Långhaka
opp!
Men det aktade de sig noga för, utan satte iväg öfver
vångarne så fort fotterna orkade bära dem. Och nu torde
väl ändtligen den gamla häxan ha fått klart för sig att det
inte lönar mödan längre att försöka komma tillbaka till
denna syndiga värld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
